Vägval 2030 – Färdplan för snabbomställning till hållbara persontransporter

Transportsektorns beroende av fossila bränslen är en av de största utmaningarna i en omställning till ett klimatneutralt och hållbart samhälle.

Denna färdplansrapport författad av Dr. Henrik Ny med hjälp av Sven Borén, Lisiana Nurhadi, Jesko Schulte, Karl-henrik Robért och Göran Broman, syftar till att undersöka hur elfordonssystem kan bidra till en snabbomställning till hållbara persontransporter i Småland och Blekinge, samt till att presentera en metodik för vägledning av liknande snabbomställningsarbete i andra regioner och samhällssektorer.

Arbetet har övergripande vägletts av en vetenskapligt framtagen och beprövad metodik för strategisk hållbar utveckling (eng. Framework for Strategic Sustainable Development – FSSD). Specifikt ges svar på fyra forskningsfrågor som struktureras i relation till de fyra delsystemen ’Politik och styrmedel’, ’Användare och marknad’, ’Fordon och infrastruktur’ samt ’Energi och material’:

1. Hur skulle en hållbar vision för persontransporter i Småland och Blekinge kunna se ut?

2. Hur skulle ett etappmål för år 2030 kunna se ut?

3. Hur ser nuläget ut i förhållande till 2030-målet och visionen?

4. Hur skulle gapet mellan nuläget, 2030-målet och visionen kunna överbryggas?

Rapportens resultat visar att dagens fokus på fossilfrihet och klimatåtgärder måste breddas till hela hållbarhetsfrågan  så att även andra hållbarhetsproblem adresseras och så att inte lösningar på vissa hållbarhetsproblem skapar nya. Rapporten tydliggör också att det är nödvändigt, praktiskt möjligt och ekonomiskt fördelaktigt för Sydostregionen att göra en snabbare hållbarhetsomställning av persontransporterna  än vad som har föreslagits i tidigare studier och utredningar. Det görs även troligt att detsamma gäller för hela transportsystemet och för hela Sverige och världen. Även geopolitiska fördelar är troliga. En global övergång till transport- och energisystem som baseras på energi från fritt tillgängliga flödesresurser som sol och vind istället för fossila bränslen skulle därför sannolikt minska konfliktriskerna i världen.  Begränsade tillgångar av litium och platina som batteri- och bränslecellselbilar är beroende av, och andra metaller som behövs till solceller och vindkraftverk, kan dock ge motsvarande konfliktproblematik. Denna rapports rekommendationer om minskat transportbehov och bilberoende och dess fokus på resurseffektivitet motverkar detta genom att slå mot bakomliggande resursdrivande mekanismer. Skulle denna färdplan omsättas i praktisk politik så borde alltså den kommande omställningen som ändå är på gång bli betydligt mer ’framtidssäker’.